Språklekar i förskolan handlar om mer än att lära sig nya ord. När barn får rimma, sjunga, berätta, klappa stavelser och leka med ljud utvecklar de samtidigt uttal, rytmkänsla, samspel och förmågan att förstå hur språket är uppbyggt. Leken gör träningen lustfylld och ger barnen möjlighet att delta utifrån sin egen språkliga nivå.
I förskolan jag arbetar på används språklekar som en naturlig del av vardagen. Bilder är ett viktigt stöd, särskilt eftersom flera barn har ett annat modersmål än svenska. När ett ord synliggörs genom en bild blir betydelsen tydligare, och barnet får lättare att koppla samman ljud, föremål och handling. På så sätt kan både barn som redan har ett stort svenskt ordförråd och barn som håller på att lära sig svenska vara delaktiga.
Språket börjar i vardagen
En central tanke i språkutvecklingen är att pedagogen hela tiden sätter ord på det som händer. Det räcker inte alltid att fråga om barnet vill ha ”den”. Säg i stället ”Vill du ha bananen eller apelsinen?” Då får barnet höra de exakta orden och kan gradvis börja använda dem själv. Samma sak gäller i påklädningen, vid måltiden, i byggrummet och ute på gården.
Pedagogen kan också klä barnets upplevelser i ord: ”Du blev besviken när tornet rasade” eller ”Du staplar den stora klossen ovanpå den lilla.” Sådana kommentarer bekräftar barnets erfarenhet och erbjuder samtidigt ett mer nyanserat språk. Enligt språkforskaren Veli Tuomela är det viktigt att variera språket och våga ligga strax över barnets nuvarande nivå. Utmaningen ska vara begriplig, men inte så liten att barnet aldrig får möta nya uttryck.
Detta arbetssätt kräver varken särskilda appar eller långa undervisningspass. En promenad kan bli en lek med motsatsord, en dukning kan ge träning i antal och lägesord, och en konflikt kan ge tillfälle att prata om känslor, orsaker och lösningar. När orden återkommer i meningsfulla situationer blir de lättare att förstå och minnas.
Rim, ramsor och ljud
Rim och ramsor är särskilt användbara eftersom de kombinerar upprepning, rytm och tydliga ljud. Barnen kan fylla i det sista ordet, hitta ord som låter lika eller avgöra om två ord börjar med samma ljud. En ramsa som ”Pelle plutt” kan dessutom genomföras tillsammans, så att barnen tränar turtagning och samarbete.
- Rim stärker ordförrådet och gör barnen uppmärksamma på hur ord låter.
- Klappramsor tränar rytm, stavelser och förmågan att följa en gemensam takt.
- Ramsor med ljud som är lika eller olika utvecklar den fonologiska medvetenheten.
- Rim om exempelvis svanar kan användas för att lyssna efter korta och långa vokaler.
- Fingerramsor ger samtidigt träning av finmotoriken och förbereder barnen för kommande läs- och skrivinlärning.
Det är också värdefullt att prata om nonsensord. Barnen kan upptäcka att vissa ord låter som riktiga ord utan att ha en bestämd betydelse. Då skiljer de mellan språkets form och språkets innehåll. En pedagog kan till exempel hitta på ett tokigt ord och låta barnen avgöra om det är något man kan äta, bygga med eller använda på vintern. Humor och fantasi gör den språkliga analysen mindre abstrakt.
Berättelser som blir synliga
Högläsning ger barnen fantasi, nya kunskaper och ett större ordförråd. Den ger också samtalsämnen och kan hjälpa barn att bearbeta upplevelser eller problem. För att göra sagan tydlig används flanobilder eller sagopåsar, där figurer och föremål plockas fram medan berättelsen pågår. Barnen sitter i en halvcirkel och ser materialet framför sig. Då blir det lättare för alla att följa handlingen, och sagostunden blir lugnare eftersom färre behöver ropa att de inte ser.
Efter läsningen kan pedagogen låta barnen återberätta vad som hände först, sedan och sist. Bilderna kan ligga kvar som stöd, så att även barn med begränsad svenska får möjlighet att delta. Frågor som ”Vad tror du händer nu?”, ”Varför blev figuren rädd?” och ”Hur kunde berättelsen sluta?” tränar föreställningsförmåga och berättarstruktur utan att det känns som ett test.
För den som vill samla konkreta idéer om språklekar i förskolan kan språklekar i förskolan fungera som inspiration för aktiviteter med rim, ramsor, sång och berättande. Det viktiga är dock inte att följa ett färdigt schema, utan att välja lekar som passar barngruppens intressen och språkliga behov.
Sång, rörelse och gemenskap
Sånger, sånglekar och rörelsesånger förenar språklig träning med hela kroppen. I ”Jag kan krypa” övas grovmotorik, medan ”Huvud, axlar, knän och tår” tränar koordinationen mellan ord, tanke och rörelse. När barnen sjunger och gör samma rörelser tillsammans stärks också kamratkänslan.
Olika sånger kan ha olika pedagogiska funktioner:
- ”En elefant balanserade” ger möjlighet att träna balans, räkning och upprepade fraser.
- ”Dansa lilla nallebjörn” övar takt och rytm genom rörelse.
- ”Tingelinge tåget går” skapar gemenskap och tränar förmågan att följa en gemensam lek.
- ”Svarta ormens dans” kan användas för att prata om hänsyn, avstånd och hur man rör sig tillsammans.
- ”Jag klappar mig på magen” och liknande symmetriska rörelser stimulerar samordningen mellan kroppens sidor.
Sångerna kan dessutom förändras för att göra barnen uppmärksamma på språkljud. Om melodin till ”Bä, bä vita lamm” sjungs med andra vokaler, exempelvis med i eller a, hör barnen hur ljuden byts ut medan rytmen finns kvar. En sådan lek utvecklar språkmedvetenhet och gör vokalerna konkreta.
Flerspråkighet som resurs
Språklekarna ska ge plats åt både svenska och barnens andra språk. Ett barn som får använda sitt modersmål i sång, ramsor och samtal får möjlighet att visa kunskaper och kulturell identitet. Pedagogen kan fråga hur ett rim låter hemma, jämföra hälsningsfraser eller låta familjer bidra med en sång. När barnen upptäcker likheter och skillnader mellan språken blir hela gruppen nyfiken och lär sig att språk kan byggas på olika sätt.
Bildstöd, gester, föremål och tydliga upprepningar gör aktiviteterna tillgängliga för fler. Pedagogen kan först visa en konkret handling och därefter benämna den: ”Vi häller”, ”glaset är fullt” och ”nu är glaset tomt”. Genom att kombinera kropp, bild och tal får barnet flera vägar in i förståelsen.
Det mest betydelsefulla är att språkleken återkommer ofta och att vuxna lyssnar aktivt. Barnen behöver tid att svara, möjlighet att prova utan rädsla för fel och vuxna som tar deras tankar på allvar. När vardagens ord, rim, sagor, sånger och rörelser vävs samman skapas en förskolemiljö där språk både lärs och levs.